Idag blev allt en enda soppa…

Ja, eller två om jag ska vara helt ärlig.

Men den tredje uteblev p.g.a. att mitt minne svek mig i morse när jag gav mig av till Strömbäcks Folkhögskola, för den andra av två Ledardagar. Just det, jag glömde helt enkelt att ta med min Cambridge-lunch. Ooops!?

Vad skulle jag då göra? Att vänta till kl. 14 när jag kunde räkna med att vara hemma igen kändes inte lockande efter en frukost på si så där 140 kcal vid 07.00. Nej, det fick bli att göra en snabbvisit i de Normalas land igen… Så jag åt helt enkelt lite vanlig mat, med tonvikt på sådant jag skulle satsat på om jag var klar med kuren. Alltså inga kolhydrater, utan bara lite kyckling, grönsaker, smör och någon slags quinoaröra med fetaost och soltorkade tomater. Portionen jag tog var extremt liten, men smakade förstås ljuvligt.

Magen verkar inte ha misstyckt än så länge och det har inte heller varit några problem att äta min Cambridge-middag som vanligt, eller avstå från annat resten av dagen. Eller jo, jag tog en liten bit Wästgöta Kloster till kaffet nu på kvällen. Så i morgon har jag väl gått upp alla kilon igen! 😉

Nä, ärligt talat känns det rätt bra att inte vara alltför ortodox trots att jag valt att följa ”ren kur”. Jag tror min kropp behöver minnas hur det är med riktig mat. Inte minst lite fett då och då, så gallan inte tar semester helt och hållet. Och hittills verkar jag ju ha haft god effekt av kuren ändå. Trots små avsteg ibland. Låt vara att dagens avvikelse var både oplanerad och lite större än tidigare.

Så dagen bjöd på lite ljuvligt retande av mina utsvultna smaklökar. Men inte nog med det! När maken kom hem hade han en kärleksfull överraskning med sig, dessutom. Tio röda rosor. Bara en så’n sak?

Tro, hopp och kärlek från Cambridgetåget!

Annika

Annonser