Hos kronofogden?

Jag har alltmer börjat tänka på nästa fas i det här Cambridge-projektet. Livet efter Cambridge. Även min rådgivare har börjat fråga vad jag har för mål och om jag orkar köra ett tag till, eller vill börja det hon kallar fas 2. Fasen då vanlig mat skall börja introduceras igen, enligt Cambridges rekommenderade tallriksmodell. Den ser inte riiiiiiiktigt ut som jag tänkt mig min framtida kosthållning. Även om jag köper vissa bitar och resonemang.

Varje vecka hos Carola får jag med mig en liten utskriven broschyr att ta med hem, med information av olika slag och en del övningar. De första fyra broscherna handlade mest om ”grattis”, pep-talk för att köra på ytterligare en vecka, och ytterligare en till…ja, och så uppmaning till lite egen historieskrivning och beteendeanalys för att reda ut vad som lett till att jag nu behövt en resa till Cambridge. Typ. Månad två blev det allt mer fokus på vad som kallas biologilektioner och näringslära a lá Cambridge. Information om hur kroppen fungerar, vad den behöver och inte.

Nu är jag inne på månad tre och har även broschyren vecka 9 i min samling som tar upp lite om intäkter och utgifter när det gäller kalorier. Jag går helt enkelt i Cambridgeskola, med psykologi, biologi, näringslära och ekonomi som skolämnen. Rätt intressant, faktiskt. Ibland till och med smått roande. Även om innehållet till vissa delar ibland känns lite förlegat och inte helt uppdaterat utifrån aktuell kunskap. T.ex. är det ju helt uppenbart att här finns en väl inbyggd fetträdsla, inte minst när det gäller mättat fett som beskrivs som ”farligt”. Även synen på kolesterol känns lite antik. Men, men. Det skall erkännas att det även finns en hel del bra saker, som jag kan ta till mig. Inte minst att det gäller att lyssna på min kropp och inte stirra mig blind på vad andra kan och inte kan.

Och rådgivaren sa något som på ett sätt var både lite roligt och lite tragiskt. Hon använde liknelsen att har man en gång övertrasserat sitt konto rejält och blivit alltför överviktig, så är man sedan förevigt prickad hos kronofogden. Man måste helt enkelt sköta sig resten av livet om man inte ska åka dit igen. Några tillfälliga utsvävningar kanske andra kan klara, men har man en prick i sitt register får man passa sig. Så det gäller att jag lär mig vad som fungerar för mig, i mitt liv.

Och det är ju det jag vill. För jag vet ju att jag i grund och botten är en både hälsosam och välmående individ. Jag har bara varit lite vilse en tid. Förhoppningsvis kommer jag bli en bättre kartläsare, när jag väl klivit av Cambridgetåget och ska börja köra bil på egen hand igen…

Tut tut!

/Annika

Annonser

En bra dag i Cambridge

Idag har varit en stabil och bra dag, hela dagen, på alla sätt och vis. Energi och humör har varit jämt och bra hela dagen och hungern helt uthärdlig. Ja, egentligen inte märkvärdig alls, faktiskt. Så bland många andra saker har jag passat på att jobba lite med de ”hemuppgifter” jag fått av min Cambridgerådgivare. Det kanske kan vara intressant även för någon annan att ta del av. Eller inte.

En av uppgifterna var att reflektera över vad som orsakat min övervikt? Var det okynnesätning, för stora portioner, för lite motion? Ja, helt säkert alltihop. Så. Då var den övningen klar. Check. Det här går ju bra!

Vi hörs!