Avslutad kur

För en dryg vecka sedan och efter 12 långa veckor, bröt jag så till sist den rena Cambridge-kuren jag satte mig själv på i somras. En kur som jag även lyckats hålla mig till, inte i 3 dagar eller 3 veckor utan i 3 MÅNADER alltså, med hjälp av disciplin, fokus, beslutsamhet och faktiskt även ett stort mått av hopp, glädje och tillit! Kanske inte så mycket glädje just över att försaka känslan av normal mat och varierade smakupplevelser, i och för sig. Inte heller glädje över att känna att jag behövde en sådan drastisk åtgärd, som dessutom t.o.m. i mina egna ögon egentligen är lite ”sjuk” och osund.

Nej, det handlar mer om en glädje över att ha ett liv att leva, trots allt jobbigt som hänt under några år! Samt en känsla av genuint hopp och en djup tillit till mina egna möjligheter att faktiskt påverka mitt liv till det bättre – även rent fysiskt och viktmässigt. Särskilt nu när jag äntligen lärt mig värna mina egna gränser och behov, utan att behöva ge avkall på vem jag är i andra avseenden. En del av mina egenskaper, som att jag är ambitiös, omtänksam, generös, kreativ och ständigt nyfiken till exempel, har ibland satt mig i situationer som i förlängningen inte varit enbart av goda. Inte p.g.a. egenskaperna förstås, men i kombination med bristen på det där andra nödvändiga som balanserar det hela. Det där med att ta sig själv på så mycket allvar att man även värnar sina egna behov och gränser, alltså. Ni förstår säkert?

Jag skulle dock aldrig påstå att Cambridge var ett särskilt hälsosamt val, egentligen. Ja, kanske var det på sätt och vis faktiskt ett lite desperat försök att få en snabb nystart. En nystart som på ett tydligt sätt tog avstånd från min egen ”tycka-synd-om-mig-själv-rustning”, i form av stressframkallad övervikt? Eller kanske var det ett väl genomtänkt beslut som helt enkelt sa att nu är det nog, nu förtjänar jag något bättre – och det snabbt? Nu förtjänar jag att sätta mig själv i första rummet ett tag! Även om det innebär på ytan en tillsynes ganska sträng tillvaro… Jag är kanske lite otålig av mig ibland. 🙂

Det spelar faktiskt ingen roll. Nu är den fasen över och jag kan börja vårda resultatet och värna en långsiktigt mer hälsosam och balanserad tillvaro – i såväl knopp som kropp! Och för den som är nyfiken på hur det varit att bryta den rena kuren och introducera riktigt mat på tallriken igen, kan jag här ge en liten redogörelse för min första vecka…

Cambridge-rådgivare Carola på S-H-E kan ju naturligtvis inte göra annat än rekommendera det upptrappningsprogram som hon säljer rådgivning kring, och produkter kopplat till. All respekt för det. Särskilt som hon även visat stor respekt för mig, att som vuxen människa självklart få göra mina egna val och dra mina egna slutsatser utan överdrivna pekpinnar. Så ingen skugga ska falla på henne!

Men…eftersom jag inte vill fastna i ”kostersättningsträsket”, varken fysiskt eller mentalt, så ville jag inte ha någon kombinerad upptrappning som ska balanseras med fortsatt intag av barer och shakes. Jag accepterar att en s.k. ren kur ibland kan vara ett ”bra” sätt att gå ner i vikt – liksom vilken annan kur som helst som skär ner tillräckligt på energiinnehållet, utan att göra avkall på dagsdosen av viktiga näringsämnen i övrigt – men jag är lika fast övertygad om att är man ute efter ett långsiktigt hållbart ätande har dessa produkter inget att tillföra i sammanhanget. Mer än pengar till industrin. Hellre äter jag så här, min första middag efter kuren serverad på en liten assiette!

Så jag nyttjade min goda vän Cecilia Cederlund, licencierad kostrådgivare inom LCHF/paleo, för att få lite råd och tillräckligt med mod att direkt hoppa över till en mer naturlig och sund kosthållning. Inledningsvis med ganska strikt kolhydrattolerans och ett försiktigt prövande av olika livsmedel inom gruppen kött, fisk, bra fetter, mejerivaror, frön och nötter samt ovanjordsgrönsaker i de mängder som mättar utan att överäta. Små portioner på liten tallrik, mellanmål om hungern återkommer innan nästa tillfälle och fortsatt generöst med vatten – gärna med lite citron och salt i. Inga förbud eller nojjor, utan lyssna på kroppen om den behöver/vill ha mer eller om magen tycker det går för fort fram.

Så hur har det gått? Har gallan reagerat, magen lackat ur eller sockerdjävulen och sötsuget gripit tag i mig igen, när nu den stränga skärpan gått förlorad? Nope. Inget av det har inträffat ännu! Istället har jag återfått mina varma händer, kunnat glädjas åt att både laga och njuta av mat tillsammans med andra (förutom av sällskapet som jag alltid njutit av!) samt upplevt en skön energi i kroppen. Dessutom har ytterligare ett kilo lämnat min kropp trots övergången till mat.

Det har förvisso bara gått en dryg vecka ännu och jag är fortfarande helt inställd på att det är NU det verkliga jobbet börjar. Det är nu jag måste se till att hålla mina inre vakter vakna, när det gäller stress, sömn och mental balans i tillvaron. För det är ju då även mathållningen går överstyr, de enkla lösningarna med halvfabrikat, tröst- och belöning med onyttiga alternativ på kvällar och helger etc. riskerar att inträda. Jag har fortfarande siktet inställt på sommaren 2014, när det gäller en utvärdering av hur det här egentligen har gått!

Så för den som är intresserad eller vill följa med ända till dess och kanske låta sig peppas på sin egen resa, är det bara att hänga kvar!

Pling!

Annonser

4 thoughts on “Avslutad kur

    • Hej och tack, för din kommentar!

      Ja du, det är en bra fråga! Som jag väl i och för sig svarat på genom tidigare blogginlägg… 😉

      LCHF fungerar absolut även för viktminskning om man håller sig till det strikt och har ro i kroppen att vänta på (de naturligtvis långsiktigt mycket sundare) effekterna. I mitt fall visste jag att jag behövde en annan sorts ”quick-fix” rent mentalt, för att komma på banan igen efter ett par riktigt tuffa år där kroppen tyvärr ”misshandlats” av stress och försummelse.

      Hade ju tidigare hållit mig till LCHF och mått bra, men även verkligen fått kämpa med att hitta en lagom nivå och kostsammansättning utifrån mina egna förutsättningar. LCHF kan vara lite lynnigt beroende på vad just den egna kroppen har för behov, ”triggers” och hormoner som styr…det vet jag att många upplevt med mig. Det finns liksom ingen ”enda rätta väg”. Bäst fungerar det som viktminskning för stora karlar med mkt bukfetma, relativt stor muskelmassa därunder, och som trivs med enkelheten i att gärna frossa i en väldigt strikt variant. Många kvinnor upplever inte riktigt lika självklara effekter, trots att de försöker ”göra rätt”. Det betyder dock inte att jag inte stöder eller tror på vetenskapen bakom kostrekommendationerna!

      Men personligen, gick jag helt enkelt in med en medveten och ”kalkylerad risk” i strävan efter ett mer garanterat och snabbare resultat. Alltså, trots att jag vet att det samtidigt utsätter kroppen för en hel del ”svältstress”. Men jag resonerade helt enkelt som så, att det inte är särskilt sunt att gå med övervikt som stressar månad för månad, heller. Och om jag kan hamna i ett bättre utgångsläge snabbt, som ger mig positiv energi, bättre sömn och ork, och som jag sedan kan jobba med att hitta balansen i genom naturlig kost – så vore det värt det. För mig. 🙂

      Och om du följt bloggen, vet du att jag har ett 24-månadersupplägg och är på intet sätt så naiv att jag tror att problemet är löst nu!

      hoppfulla hälsningar
      Annika

  1. Så himla duktig du har varit och fortfarande är. Jag hoppas verkligen att LCHF kommer att funka i fortsättningen. Vet ju att Johan är en anhängare av den kosten så då är ni ju två som stretar åt samma håll, och det underlättar otroligt mycket. Jag behöver oxå ta tag i mig själv och lätta ett stort antal kilon, hur har jag inte riktigt kommit fram till ännu. Har provat det mesta – tyvärr har jag inte riktigt den där karaktären som behövs utan trillar lätt dit igen. Vet att träningen funkar ganska bra men det måste kombineras med ett bra kosthåll oxå. Kör på – hoppas dom nya kläderna passar perfekt. 😉

    • Men TACK, Marie för uppmuntran och beröm! 🙂

      Jo, Johan är väl positiv till kosten – så länge jag fixar den…men det gäller nog vad han än ska äta! :o) Så där har vi en liten utmaning att ta tag i tillsammans, för det är verkligen en fördel att vara två oavsett vad det gäller som har med livsstil att göra!

      Vad är det som säger att du inte har karaktären som behövs? Jag tror alla har den om bara motivationen är tillräcklig. Och jag tror också att alla måste kämpa för att inte trilla dit igen…jag är långt i från trygg med den saken för egen del! Jag utgår från att få kämpa rejält – kanske resten av mitt liv? Men jag kämpar hellre 22 kilo lättare… 😉

      Skaffa dig support och en personlig coach, vetja! Det är värt det. 🙂

      kram
      Annika

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s