Cambridge runt på 80 dagar

För den beläste är det nog tydligt att jag leker lite med den gode Jules Vernes gamla klassiker ”Jorden runt på 80 dagar”. Jag undrar vad han skulle ha tyckt om Cambridge, förresten? På sätt och vis är det ju faktiskt även ett delvis surrealistiskt äventyr att ha utsatt sig för denna viktresa? Idag är det i alla fall faktiskt precis vad det är, 80 hela, verkliga, men obegripliga, dagar på ren Cambridgekur. Tre påsar soppor eller shakes per dag och till det 3-4 liter vatten.

Det låter helt sjukt. Kanske är det helt sjukt? Nåja, ibland är det kanske bättre att vara lite sjuk i huvudet, än att på sikt bli mycket sjuk i kroppen..? Hur som helst är dessa 80 dagar redan historia, så det går inte att ändra nu. Historia är dessutom ca. 22 kilo. Eller om man vill, drygt 73 st små Bregottpaket á 300 gram. Hur tusan har jag orkat gå runt och kånka på dem? Känns ju inte som om man skulle orka särskilt länge om de låg i matkassarna på väg hem från Coop …

Förvisso finns det dessvärre ett uttryck som lyder ”historien upprepar sig”, som jag är lite oroad över. Och just därför har jag också min 24-månadersplan klar för mig. Det sägs nämligen att det är just vad det tar, för att få både kropp, knopp och vanor att landa efter en större viktförändring. Och snart har jag alltså tänkt att nästa fas ska ta sin början. Den då jag ska lära mig gå som normalviktig, 42-årig kvinna mitt i karriären och livet. Sist jag var normalviktig såg mitt liv rätt annorlunda ut och det sätt jag kunde äta på då, är nog inte riiiiiiktigt vad som fungerar nu. Typ. Alltså måste jag börja gå-träna. Hitta balansen i min kropp utifrån den verklighet som är här och nu. Den verklighet som existerar post-graviditet och småbarnsårens stress, post-fotbollsträningar, aktivt hästliv och ungdomens förlåtande ämnesomsättning för inbitna godisråttor och fikanördar.

Nej, nu gäller det att anpassa mig till min ålder och hur mitt liv ser ut idag, om jag skall förbli normalviktig. Och i det sammanhanget är jag fullkomlig nybörjare. För så illa är det, faktiskt, det är jag den första att erkänna. Eller ja, egentligen är jag kanske bland de sista om jag ska vara ärlig…men bättre sent än aldrig gäller väl även för tidigare självbedragerskor?

Men hur tusan ska jag äta egentligen, då? Vad, när, hur mycket, hur ofta och i vilka kombinationer? Vad tål jag att göra och vad är bäst att undvika om jag ska stabilisera vikten, och därmed förhoppningsvis även den långsiktiga hälsan, så inte dessa 80 dagar varit förgäves? Ja, allt det här har jag tänkt att min nästa fas ska reda ut.

Så nu ska jag börja lägga en plan med stöd av min fantastiska coachkollega, tillika licensierad kostrådgivare i naturligt mat, Cecilia Cederlund. Hon om någon borde kunna både vägleda mig i en sund och hållbar kosthållning, och dessutom ge mig coachande stöd på vägen mot mina egna mål. Ibland har man bara för tur att vara omgiven av precis det man behöver i livet.

Om man bara är öppen för det. 🙂

Tjing!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s