Skärselden

Skärselden. Ja, så kanske man kan kalla dag tre, eftersom den tydligen ska vara den tuffaste i programmet ”ren kur”. Men även den som leder in i den betydligt trivsammare ketosfasen. Väl där ska man visst belönas med både viktnedgång och en härlig energi, och dessutom inte känna samma hunger längre. Låter ju klart lockande får man lov att säga, så här när man lider av lite lätt hjärndimma och en alltmer aggressivt kurrande mage.

Några goda vänner har lovat peppa och stötta, men även kommit med en del råd och varningens fingrar. Allt mottages mycket tacksamt och ödmjukt, ty denna väg äro helt ny för mig. Jag vet ju inte ens själv om den är den rätta. Jag vet bara att stå stilla och stampa (eller snarare gå upp!?), inte känns som något alternativ. Och allt är värt att prova i alla fall en gång, sägs det ju? Någonstans känns det dessutom som om jag kan förtjäna en genväg, för en gångs skull… Duktiga, noggranna Annika behöver en kvick-fix, så det så. Ja, inte så att jag nu tror att det här kommer vara en enklare eller säkrare väg på sikt, men den ger förhoppningsvis ett nytt utgångsläge som känns mer motiverande att jobba vidare med?

Lyckas jag bara återställa och bevara min energi, känns det som att jag äntligen har modet att bygga den framtid jag vill ha. Det är ju så mycket annat som är på rätt väg i livet, trots allt. Jag har äntligen gjort upp med många av mina egna inre hjärnspöken, och är mer beredd än någonsin, både att ta risker och sätta gränser. Det känns som om jag närmar mig min egen inre ”core of potential” allt mer, men att delar av min självbild och framför allt min kropp, liksom släpar efter lite… Svårt att förklara. Hur som helst både vill och behöver jag ha kroppen och hälsan med mig på min resa in i framtiden. Jag har ju så mycket spännande att uträtta.

Men åter till dagens status och tillvaron här i skärselden. Magen låter alltså som en sodastreamer och huvudet är rejält ”durrigt”. Men det är med stolthet jag kan deklarera att jag faktiskt spelade fotboll i alla fall en timme med sonen, även idag. Om än på aningen veka ben. Så jag kan i alla fall konstatera, att antingen gillar helvetet fotboll eller så är skärselden vida överdriven! Nu återstår att se om jag löst rätt biljett och får tillträde till ketosfasen i morgon.

Cambridgetåget meddelar; – Nästa station, Ketonfield. Ankomst enligt beräknat. Samtliga avstigande passagerare vänligen kliv av på perrongen till höger.

Pling! 😉

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s